Kulturbloggen är ett forum för att tänka högt om kulturens och tidens skeende i stort, som smått. Skånemedias kulturredaktör Sune Johannesson är den som skriver i bloggen.

Det har varit en sval Sommar, sommar, sommar

Kulturbloggen
Sommar-värdar 2017. (Foto: TT)
W-Kultur-Sommar17

Taggar:

,

Jag är radiot. Radion står ofta på där hemma, gör mig sällskap på tåg och i bil, när jag klipper gräs och spelar för mig i jobblurarna. När jag någon gång sover på hotell överraskas jag av att det alltid finns tv på rummen, däremot nästan aldrig radio. Jag ser aldrig på tv när jag bor på hotell, men radio hade jag gärna lyssnat på.

Radio är ett förträffligt medium, som ger mig möjlighet att göra något annat samtidigt som jag tar del av dess innehåll. Det media som istället kräver mina ögon, ibland även mina händer, kräver också mer av min koncentration. Jag kan inte måla och läsa tidning samtidigt, inte heller kan jag laga mat när jag ser på tv (jo jag vet att det finns de som inte håller med om den åsikten).

Med de senaste årens tekniska landvinningar har min valfrihet dessutom ökat än mer. Nu kan jag även styra mina lyssningsval betydligt bättre. Förr var jag hänvisad till det som sändes direkt. Minns än med fasa den gången jag målade en vägg och ett P1-program om sjukdomar började sändas. Frågestund med läkare på plats annonserades ut. Dags för första frågan: Jo, jag har fått ökade bekymmer i min ändtarm…  Det dröjde inte länge förrän radion på golvet fick en liten färgklick på avstängningsknappen.

Idag står det istället en liten bluetooth-maskin på golvet. Och jag kan lyssna på äldre nedladdade program. I somras hörde jag till exempel ett gammalt tredelat Filosofiska rummet om Musils roman ”Mannen utan egenskaper”, så vitalt och underhållande intressant att jag knappt ville att gräset skulle bli färdigklippt.

Ett av de program som har fått mitt favorithjärta är det nu så aktuella Sommar. Enkel idé, storslaget resultat. En person om sitt liv, dess hela resa eller ett avgörande ögonblick. Genom åren har jag tagit del av mängder av tänkvärda och berörande Sommar-program. Men i sommar har något hänt med Sommar. Eller kanske rättare: Något har hänt med min lyssning av Sommar. Jag orkar inte längre resa med alla dessa personer in i deras liv. Jag har då och då stängt av, letat upp något annat program.

Jag misstänker att jag har drabbats av en överdos jag-berättelser. Dokumentärer, självbiografier, intervjuer i form av personporträtt både i tv och tidningar. Jag, jag, jag. Kan detta ha påverkat mitt lyssnande av den kära veteranen Sommar? Kanske.

Alternativet är ju att själva programmet har förändrats till – i mina öron – det sämre. Det alternativet är dock rimligt, för när vi nu närmar oss Sommar-finalen (Stina Ekblad på söndag, den 20 augusti) inser jag att det är få av de värdar jag har hört som berört mig. Rickard Söderberg och Linda Boström Knausgård är två jag minns med värme, succéförfattaren Malin Persson Giolito en tredje. Flera andra har inte lyckats engagera mig. Känns ibland som om en trygg mall har tagit över ett mer våghalsigt personligt berättande. Som att hela tiden köra med foten lätt på bromsen, för säkerhets skull.

När det gäller årets urval av Sommarpratare tycker jag mig se en fortsatt Athena Farrokhzad-rädsla. Alltså att alltför kontroversiella namn väljs bort. Själv hade jag annars gärna lyssnat mer om politik och brinnande samhällsengagemang, men oron från de ansvariga för kraftiga lyssnarreaktioner gör att andra pratare får frågan.

Hur ska det då bli nästa sommar, valåret 2018? Gäsp.

 

« »