Kulturbloggen är ett forum för att tänka högt om kulturens och tidens skeende i stort, som smått. Skånemedias kulturredaktör Sune Johannesson är den som skriver i bloggen.

Poesi och mountainbikes

Kulturbloggen
Foto: Vegard Wivestad Grøtt
Tour of Norway 2017

Det hände en Julio Cortázar-grej i teveapparaten. Det var på den tiden tv-tablå ännu existerade som en slags realitet. Det hände sig då att kvällens sport analyserades av en kulturpanel och kvällens kultur blixtrade i form av sportkommentatorer. Samtidigt.

”När du har bestämt dig för att köpa en mountainbike, ring mig! Du ska ha 27-tums däck och rätt framgaffel. ”
”Öh, ok, jag kanske läser en bok istället…” tänker jag och går ytterligare några steg framåt den lätt fjädrande barrstigen, den som ledde in oss på samtalsspåret.

Jag borde förstås kontrat med typ: ”När du bestämt dig för att läsa poesi, ring mig! Du ska börja med centrallyrik och det är viktigt att hålla fokus och rätt tempo. Du får absolut inte gå ut för hårt i början – då kroknar du.”
Pratet om cyklar skapar ändå en velodrom i mitt huvud. Jag kommer att tänka på en artikel jag läst för ett tag sedan. Den var publicerad i Läkartidningen, författad av en AT-läkare vid Skånes universitetssjukhus. Artikeln handlade om cyklisten Francesco Moser och hans läkare. Jag tror jag minns texten för dess växlingar mellan populärvetenskaplig ton och gnistrande fackspråkstermer – medicinska megaklossiga meningar om ”mitokondrier”, ”hematokrit” och ”anaeroba trösklar”. De störtade oundvikligt ned i mig som poetiska meteoriter. ”Hjärtminutvolymen” – bara ett sådant ord. Och så detta: ”Vindmotståndet ökar med kvadraten på hastigheten och vid en fart på över 50 km/h används 90 procent av energin till att övervinna det”.

Vad betyder det översatt till livet? Jag ser Francesco Moser framför mig. Vindraget. Hjärtljudet. De glansiga vaderna, hur de bränner och isar, isar och bränner.

Poesin gör att jag plötsligt googlar på mountainbikes. Kan absolut tänka mig att köpa en.
Min kollega, sportjournalisten Daniel Grozdanovski, intervjuade häromdagen skådespelaren Mårten Svedberg med anledning av att han spelade sin föreställning ”Fotbollsbögen”. Det blev bra. Både pjäs och text. Vi borde byta jobb nån dag, Daniel och jag. Eller en vecka. Eller fler.

Ni skulle få fyra gånger fler kultursidor i tidningen och liverapportering från de flesta vernissagen. På sikt skulle den ökade rapporteringen göra att det firades och flaggas i stan så fort någon lokal konstnär lyckats ta sig hela vägen till Venedigbiennalen, Kungliga Dramatens scen eller vinna typ Augustpriset.

Sportsidornas läsare skulle i sin tur få veta att IFK:s spelare är så mycket, mycket mer än sina prestationer, att ett mål kan vara en metafor och att det finns ett soundtrack till varje avgörande sekund. Att misslyckanden, trots allt, alltid är intressantare än vinster. Att regler ska brytas och streck överträdas.

Lyssna på Mogwais tolkning av Zidanes fotbollsspråk i den franska dokumentären ”Zidane, un portrait du 21e siècle”.
Läs Tom Malmquist ”Sudden Death” och ishockey framstår som lika poetiskt som puckat.

När kulturredaktionen Kobra och Fotbollskväll bytte redaktioner med varandra för snart tio år sedan sändes programmen exakt samtidigt i var sin kanal men med samma tema. Kristoffer Lundström med flera pratade fotbollskultur. Mats Nyström och sportkompisarna kulturidrott. Det var första gången jag såg ett helt Fotbollskväll utan att somna. Jag blinkade knappt.
”Blir man modigare utanför planen blir man modigare på planen”, har Östersund Fotbollsklubbs kulturcoach Karin Wahlén, sagt.

Hör du mig Francesco Moser? Jag ska köpa cykeln.

« »